Då var det dags igen. Är det meningen att man ska skriva något varje dag som typ en dagbok? Jag tror det. Så då är det bäst att man inte missar efter bara en dag. Sitter i sängen och skriver och känner mig lite som Carrie i Sex and the city. (Hello mr Big ) Särskilt efter en kväll med underbara vänner som bjuder på både sitt liv och massa vin. När man passerat 40 och lite till kan man bjuda på sina misstag och dela glädje och sorg med sin vänner på ett befriande sätt. Särskilt ihop med lite rosé. Allt är inte perfekt. Man kan faktiskt säga att väldigt lite i livet är just perfekt.  Faktiskt är perfekt rätt tråkigt och förutsägbart. Jag kan faktiskt påstå att ingen är perfekt. Inte ens min katt.  Han fäller året om. Vilket är väldigt jobbigt men så är det. Förmodligen är mina brister betydligt större. Eller varför säger man fel och brister ?  Vad är fel med att vara till lite besvär. Eller inte perfekt.  Livet är inte en dans på rosor och alla har sina strider att tampas med. Det gäller bara att ta tillvara på livet och göra det bästa av varje ögonblickara. Att dela det med sina vänner gör att livet känns helt underbart. Trots sina Upps and Downs. Man måste ha lite motgång för att njuta av medgång   Och jag njuter av livet. Varje dag. Livet är en ständig kämp och utan kamp ingen seger. Glöm aldrig det. Och visst är det härligt att kämpa och nå sitt mål. Framför allt att njuta av de små målen i livet. Just idag är jag stark.